Samtal vid vägkanten handlar om liv och död. Det människor gör är det de vill och man väljer vem man blir genom sina val.
Nu vänder jag ansiktet framåt. Nu vill jag vara en del i ett meningsskapande sammanhang och bidra till ett högre mål. Vara en kugge i ett större hjul, skulle man kunna säga.
Mitt första tema handlar om att sätta ord på hur sorg känns och lyfta fram metoder för hur man kan möta sorgen och livet efter en cancerdiagnos och forma det till liv 2.0. Att våga dela det vi inte vet. Om tomhet, förtvivlan och hopplöshet. Frågor som meningen i livet. Idag, imorgon. Detta året. Jag vill träffa andra som är eller varit i min situation för att dela erfarenheter, lärdomar, insikter och prata om vad som händer när man går från att vara mitt i livet till att kämpa för livet. Prata om kropp och själ och reflektera över meningen med livet och meningen i livet. Om kärlek och livskraft och intensiteten som kommer till uttryck när livet tar en helt annan vändning.
Det andra temat handlar om den nu tioåriga nationella cancerstrategin. För trots att förutsättningarna för ett gott liv i Sverige är goda är det många som inte alls mår bra fysiskt och psykiskt. Samtidigt kan nästan en tredjedel av all cancer förebyggas genom hälsosam livsstil men det är endast 3 av 10 i Sverige som känner till att fysisk aktivitet kan minska risken att drabbas. Fokus kommer riktas mot: Cancervårdens roll och betydelse i ett kliniskt och psykiskt perspektiv för den hela människan. Svensk cancervård i toppklass. Standardiserade vårdförlopp med tydlig struktur och effektiv process. Om den snabba utvecklingen av forskning och medicinsk teknologi samtidigt som Sverige tar en alltmer aktiv roll i internationella forskarnätverk.
Tre strategiområden som särskilt lyftes fram i betänkandet var investeringar i prevention, kunskapsbildning och kunskapsspridning samt cancervårdens organisation. Vilka är frågorna framåt? Hur tar man sig an de. Risker, möjligheter, farhågor?
Det tredje temat syftar till att inspirera till en hälsosam livsstil och aktiv träning för att förebygga cancer och att bidra till att lyfta löpningens betydelse och goda inverkan på hälsan, inlärning och den egna utvecklingen.
Jag är otålig. Så fort jag kommit hem från jobb byter jag om till träningskläder. Löpningen skänker mig andrum och ro. Solen värmer mjukt och jag tänker på terminsavslutningen idag med mina duktiga och engagerade medarbetare. Som chef är jag stolt av att ha förmånen att jobba med engagerade, drivna medarbetare som lägger ner hela sin själ på att få Malmö till en ännu bättre stad att leva i.
Jag kisar in i den sepiatonade Malmöhimlen och beger mig iväg på en tvåmilsrunda. Malmö är dofternas stad med alla dess skiftande aromer. Dofterna är så intensiva, distinkta och välbehagligt sinnliga. Det är ett eldorado av dofter och fantastiska upplevelser för alla sinnen varvet runt.
På gröningen invid kanalen, intill gamla Hovrätten, uppehåller sig en flock grågäss och betar i skuggan. Jag ser i ögonvrån hur en dominant hanne reser upp sin ljusrosa näbb från gräset och följer mig stint med blicken. Mina steg är stumma när jag på tio meters avstånd passerar flocken. Han blänger fokuserat på mig när jag stegar ljudlöst över bron mot slottet. Innan jag vet ordet av det sprätter grågåsen till och med sänkt huvud rusar han väsande mot mig. Den kraftiga kroppen och de rosa benen accelererar snabbt fram med hjälp av de flaxande ljusgrå vingframkanterna. Mycket förvånad ser jag mig snabbt omkring och något stressat vid det här laget för att se vad jag kan tänkas skymma som fäst gåsens uppmärksamhet och snabba framfart mot. Men jag inser att det inte finns något, varken bakom eller bredvid mig förutom jag själv och att det är mig han är klart irriterad på.
Efter två mil är det ingen lätt match att växla upp i 100 meterstempo men vad gör man med en upprörd grågås hack i häl. En bit längre fram kommer en cyklist rullande i riktning mot oss två. Jag ser hur han kraftfullt ställer sig på fotbromsen och snabbt sätter ner fötterna på trottoaren i något slags förlamande beredskapsläge. Grågåsen tjuter trumpetstötande och närmar sig oroväckande snabbt nu. Jag pressar fram stegen längre och snabbare, trycker på med armarna men det räcker inte för att hålla avstånd. Nu närmar jag mig cyklisten och ser hur han med uppspärrade ögon och öppen mun stirrar förstelnat på det omaka löparparet vi utgör och som i hög fart är på väg rakt mot honom.
”Ååhh fy fan!” ropar han högt och vänder snabbt om och kastar sig upp på sadeln och trampar krampaktigt på en alltför låg växel åt samma håll som jag flyr från. Men nu har jag fått igång fötterna i mina tvåmilaben och snart är jag jämte cyklisten. I samma overkliga konstaterande känner jag kupade vingar susande och flaxande som slår upp mot min nacke. Grågåsen vräker sig upp och med den kraftiga näbben tar han ett bett på min axel hängande på min rygg! Fjäderdräkten trycks upp i ansiktet och sikten skyms för några tiondelar.
”Heeelvete!” tjuter cyklisten stående på tramporna med blicken fastetsad framåt. Samtidigt som jag viftar i panik och tänker. Åh, vad fan tror du jag känner då?!...
Följ mig på Facebook
Stöd
Barncancerfonden
Cancerfonden
Laryngfonden