Skapa ljusglimtar i mörkret

Jag träffar Martina Mårlind på barncancerkliniken avdelning 64 på SUS i Lund. Här känner hon sig hemma. Personalen hejar och hon rör sig bekvämt som en i personalgruppen på avdelningen. Martina arbetar som koordinator på Barncancerfonden södra och de drygt 1000 medlemmarna. Här vårdas barn och ungdomar från hela södra sjukvårdsregionen för blod- och cancersjukdomar. På avdelningen finns 15 platser. När det gäller antalet insjuknanden per år är trenden stabil i Sverige och det finns inget som tyder på att antalet drabbade kommer att öka. Mellan 300-350 barn per år insjuknar, mestadels leukemi och hjärntumör som diagnos. Personalsammansättningen är blandad med läkare, sjuksköterskor, barnsköterskor, undersköterskor, konsultsjuksköterskor, kurator, medicinska sekreterare och servicepersonal i köket.

Utvecklingen i Sverige har varit mycket positiv. Idag överlever 80 procent jämfört med 20 procent på 70-talet. Men samtidigt som överlevandegraden ökat markant har det som man kallar för osynliga komplikationer vuxit som en starkt negativ konsekvens. Det handlar om allt från inlärning till hjärntrötthet, hjärt och kärlsjukdomar, infertilitet.

Barncancerfonden är en ideell stödförening för cancersjuka barn och deras familjer och är helt beroende av gåvor från privatpersoner och företag. Alla gåvor är välkomna, stora som små.

Stöd Barncancerfonden södra

Martina förklarar. Det är oklart hur många som drabbas av hjärntrötthet men många lider av kroniska bekymmer eller långvarig energilöshet. Många klarar inte heller av att arbete heltid eller plugga, mer än i begränsad omfattning. Patienterna behöver också lång återhämtning efter avslutad aktivitet. Och finns det inte tid för återhämtning så ackumuleras tröttheten.
Många av barnen som kommer hit är här under mer eller längre perioden. I snitt har jag upp emot tvåriga relationer vilket betyder att man får en väldigt tight och nära relation till barnet och även föräldrarna. På avdelningen handlar det mycket om att stötta och ge barnen drömmar och förhoppningar. Vi har sagohjältekväller som nu i veckan när Frost kommer hit och vänder upp ner på avdelningen. Då är det mycket glädje och drömmar i omlopp. Eller när Spiderman dyker upp då lever barnen sina drömmar om att det verkligen finns hjältar i en värld som annars är väldigt tuff för de. Det ger mig mening och kraft. Och ju mer jag är här ju mer vill jag vara här.

När jag senare på eftermiddagen tackat Martina för hennes generositet och allt hon berättat om deras viktiga arbete, ger jag mig ut på 25k på landsvägen mot Rövarkulan för övernattning i tält, är jag helt upptagen av mitt möte med henne och barnen på barncancerkliniken. 

Jag tänker på barnen och Martinas engagemang och självklara inställning till att viga sitt liv åt dessa barn och som hon sa: skapa ljusglimtar i mörkret genom olika grupper som Visommist-gruppen, syskonstödjargrupp, barn- och ungdomsgrupper och unga vuxna. Jag känner en stor vördnad och ödmjukhet i hennes grundsyn och på det som hon själv värderar som viktigt i livet. Och jag tänker att visst kan vi andra bidra till mer här genom personligt engagemang och ekonomiska bidrag. Och jag tänker igen på att vi män och killar behöver bli bättre på att committa oss. Fortfarande är det kvinnor, tjejer som övervägande aktivt deltar och medverkar, bidrar och engagerar sig i aktiviteter och arrangemang. Och jag efterlyser fler män och killar som aktivt tar ställning att börja engagera sig i frågan om barncancer. Det handlar om barnen som ska ta över. Vår nästa generation. Då ska vi väl för tusan kunna se oss i spegeln och säga att ja, jag var här på en onsdagkväll med barnen som har det svårt och tufft och som lider här och nu av sin cancer. Och vi lekte, vi drömde och vi förberedde oss för ett liv efter cancern, tillsammans.
Inte sen eller imorgon, utan här och nu!

Kom igen nu killar! Er tid och insats är mycket viktig!

Hör av dig till Martina Mårlind, admin@bcfsodra.se, om du vill veta mer eller anmäla ditt intresse.